Text: Patrik Berghäll
Käännös suomeksi blogissa
(översättning till finska på bloggen)
Äventyrspedagogik i Finland
Bakgrund - Hur använder man äventyrspedagogik?
- Styrgruppen för äventyrspedagogik i Finland
- Nationella äventyrspedagogikdagarna (Seikkailukasvatuspäivät)
I Finland har vildmarken alltid varit en miljö som vi har rört oss i. Naturen har gett oss mat, skydd och bränsle, att klara oss genom historien till dessa dagar. Vi har alltså bott i naturen i tusentals år.
Idag är dock vårt samhälle annorlunda och naturen använder många av oss som rekreation. Kontakten till naturen har därför blivit annorlunda. Men en del av finländarna bor ännu nära naturen.
Naturen som miljö kan användas i äventyrspedagogiken som ett ställe där man kan isolera en grupp samt påverka dess utveckling. Eventuellt var detta just det som professor Matti Telemäki (1935-2001) såg och ville forska vidare i. Telemäki var en av pionjärer för finska äventyrspedagogiken. Före honom fanns det egentligen ingen finskspråkig litteratur om ämnet.
Telemäkis främsta forskningsobjekt var Kurth Hahn (1886-1974). Hahns tankesätt om äventyrspedagogiken har säkerligen därför präglat starkt det finska synsättet. I Telemäkis bok "Johdatus seikkailukasvatuksen teoriaan", 1998, fritt översatt "inledning till äventyrsfostrans teori", handlar långt om Hahns sätt att se på äventyret samt fostran. Telemäki behandlar bland annat hur Hahn grundar skolan Salem, den Hahnska pedagogiken, flytten till England samt den första Outward Bound skolan i Gourdonstoun. Telemäki behandlar även äventyrspedagogikens filosofi, äventyrspedagogik kontra upplevelsepedagogik, ekologin i äventyrspedagogiken, didaktik, metodik och hur man leder andra i ämnet, säkerhet och resultat, förhållandet till skolan, internationella program (AWARD programmet), Outward Bound och spel samt lekar.
Samma år som Telemäkis bok utgavs, såg en annan finsk bok dagen "Elämän seikkailu", fritt översatt "Livets äventyr". Timo Lehtonen fungerade som bokens redaktör. Boken innehöll olika synsätt på vad äventyrspedagogik är och hur denna kan användas. Skribenterna var alla verksamma på området i Finland. Lehtonen själv lyfte fram sin syn på "ett värdigt bemötande" där alla bemöts på ett artigt och värdigt sätt. Lehtonens tankar lever fortfarande kvar hos många äventyrspedagoger i Finland.
Litteraturen har säkerligen präglat synsättet på äventyrspedagogiken. Bristen på bra böcker, på grund av att man inte har utgett böcker i ämnet i stor skala, har gjort att fältet har tagit del av vissa läror och synsätt, därför är, säkerligen, den äventyrspedagogiska synen starkt präglad av tidigare forskare och författare.
Äventyrspedagogiken har dock utvecklats och nya författare och forskare har skrivit ner sina tankar. Professor Seppo J.A. Karppinen har på senare år banat väg för nya tankar och synsätt. Karppinen har även författat flera böcker som Seikkailullinen vuosi haastavassa luokassa (ett äventyrsfyllt år tillsammans med en krävande skolklass), 2005, samt Seikkailen Elämyksiä med Timo Latomaa som redaktör (Via äventyr får vi nya upplevelser, äventyrspedagogikens teori och tillämpningar), 2007. Karppinen har forskat i ämnet samt själv fört fram tankar om äventyrspedagogiken, bland annat att äventyret börjar redan i våra sinnen, i våra tankar, fantasier och förväntningar.
Hur använder man äventyrspedagogik?
I Finland används äventyrspedagogik i bland annat i daghem, skolor, organisationer och högskolor. Centralt sätt kan vara att använda äventyret som en metod, man drar ut i skog och mark (oftast) och genomför utfärder, vilka kan förknippas med begreppet äventyr. Som ett exempel, småbarn i Finland vet vad äventyr betyder för de har sett på mumintrollets historier på tv eller läst om dessa. Mumintrollen far ut på äventyr och således kan barnen förknippa begreppet äventyr med spänning, utfärd, oväntade händelser och upplevelser. Ofta sätter barnet naturen i fokus då man frågar var äventyret kommer att förverkligas, eller skall föreverkligas.
Äventyret kan även användas i familjeterapi, bland annat Mannerheims barnskyddsförbunds Rehabilitering och utveckling centrum Huvitus i Yläne använder sig av äventyrspedagogiska metoder för att rehabilitera familjer med problem, via äventyret kan barnen se nya sidor av sina föräldrar "wow, min pappa gjorde verkligen det" eller den vuxna kan uppleva trygga utfärder med sina föräldrar som skapar känslan av att höra samman, göra saker tillsammans. Det kan vara så enkelt som att gå tillsammans på en tur och grilla en korv.
Att använda sig av äventyrspedagogik behöver inte alltid handla om att dra ut i skog och mark utan kan även vara att man använder sig av metoderna i en urban miljö, eller en vardaglig miljö.
KOTA rf - Barnen och ungas välmående, i Åbo, har utvecklat modellen "vardagens handlingsmodell" som handlar om att skapa en tanke om ett "hem" på ett ställe. Stället kan vara ett tält, en klubblokal eller ett klassrum. Tanken är dock att i detta "hem" skall finnas regler samt ramar för hur man är och skall vara, som påminner om de som barn och unga har i sina hem. Socialpedagogerna Juho Lempinen och Valtteri Kivelä har skrivit ner sina erfarenheter av mångårigt arbete med pojkgrupper i boken "Arki hallintaan" (Kontroll på vardagen), 2010, där tanken om "hem" modellen lyfts fram. Således förknippar Lempinen och Kivelä äventyrspedagogiken till ett socialt arbete med barn och ungdomar, i en vardaglig miljö, från vilken man gör utfärder och slutäventyr som alla skall nå på just på sin egen nivå, med sina egna egenskaper och förutsättningar.
Suomen nuorisokeskukset (Finlands Ungdomscentren) använder sig av pedagogiken som en tanke då de arbetar med barn och ungdomar. Målet är att utveckla målgruppen sociala färdigheter via gemensamma upplevelser samt äventyr i naturen.
Folkhälsans Förbund rf./Friluftsliv, Patrik Berghäll, har använt sig av äventyrspedagogiskt tänkande sedan år 2000 i barn och ungdomsarbete. Tanken har varit att ta ut dessa i skog och mark, erbjuda rörelse, möjligheter att lära sig nytt, komma ut och uppleva nya saker och fungera ekologiskt i naturen. De här principerna kommer från Kurt Hahn. Arbetet har även fokuserat sig på kopplingen mellan naturen/friluftslivet och hälsan, kartlägga hur detta påverkar på vår hälsa och vårt välmående. Bland annat lyfts fram den fysiska hälsan, vi utvecklar denna då vi rör på oss, den mentala hälsan, ute i naturen får vi nollställa vår hjärna utan utomstående inflytande som telefoner eller e-post samt den sociala hälsan, tillammans med andra mår vi bra och skapar sociala interaktioner samt minnen vi kan ha senare i livet.
Styrgruppen för äventyrspedagogik i Finland
I Finland finns en styrgrupp för äventyrspedagogik. Styrgruppen omfattar idag 13 medlemmar från olika organisationer som arbetar med äventyrspedagogik. Styrgruppen finansieras med medel av Undervisningsministeriet. Suomen Nuorisokeskukset ry sköter om administrationen av nätverket. Uppdatering av hemsidorna Seikkailukasvatus.fi, utveckling av äventyrspedagogik nätverket samt att informera om äventyrspedagogik.
Nätverket utvecklar och informerar om äventyrspedagogik i Finland. Nätverket är även med och hjälper till att arrangera de nationella äventyrspedagogikdagarna (Seikkailukasvatuspäivät).
Kontakt: Mikko Niipala (finska och engelska) mikko.niipala(at)snk.fi eller Patrik Berghäll (svenska) patrik.berghall@folkhalsan.fi
Nationella äventyrspedagogikdagarna (Seikkailukasvatuspäivät)
I Finland arrangeras årligen i januari de nationella äventyrsdagarna som samlar aktörer från fältet till två dagar av föredrag och work-shops. Ett hundratal personer brukar sluta upp till dessa dagar, tillsammans har man tid att sitta och reflektera och utveckla synen på äventyrspedagogik. Till dagarna inbjuds även internationella föreläsare som föreläser om olika synsätt för äventyrspedagogik. På varje äventyrsdag hålls en Telemäki föreläsning av en expert i ämnet.
- Patrik Berghäll
Litteratur, på finska:
Arki Hallintaan - Nuorten ryhmätoiminnan ohjaaminen, Valtteri Kivekäs och Juho Lempinen, Åbo 2009, KOTA - Lasten ja nuorten hyvinvointi, ISBN 978-952-92-5428-6
Seikkailen Elämyksiä, Seppo J. A. Karppinen & Timo Latomaa (red.), Rovaniemi 2007,Lapin yliopistokustannus ISBN 978-952-484-11-5
Seikkailen Elämyksiä II, Seppo J. A. Karppinen & Timo Latomaa (red.), Rovaniemi 2010, Lapin yliopistokustannus ISBN: 978-952-484-352-2
Seikkailullinen vuosi haastavassa luokassa, Etnografinen toimintatutkimus seikkailu- ja elämyspedagogiikasta, Seppo J. A. Karppinen, ISBN 951-42-7755-4 (pdf) http://herkules.oulu.fi/isbn9514277554/ Oulu university press 2005
Johdatus seikkailukasvatuksen teoriaan, Matti Telemäki, Kajaani 1998, Oulun yliopisto Kajaanin OKL, ISBN 951-42-4931-3
www-design ja tuotanto